ENSAM I LIVET

Sista inlägget för i år vart 53st inlägg i år såg jag nu

blivit några inlägg sen 18 september då jag startade den här bloggen och jag hoppas att nästa års inlägg  ska innehålla lite mera positva saker.

 

Ett till år har nu passerat och jag kan bara sammanfatta det med att det inte har hänt någon förändring just nu är i samma sits som jag var förra året vid den här tidpunkten. Men visst har det hänt lite saker under året men tyvärr är man tillbaks till ruta noll igen vid årets slut.

 

Men jag försöker att se framåt och inte på det som har varit försöka nollställa allt och börja om igen. Visst det kan vara tungt ibland men jag måste tvinga mej själv till att göra något åt det här sen om resultat inte blev som jag hade hoppas alla gånger så kan jag inte påverka andra människors beslut och känslor, jag kan bara vara mej själv och duger inte jag som jag är så är det lika bra att dom personerna som inte tycker om mej för den jag är inte längre finns kvar i mitt liv för jag kommer aldrig vara någon som jag egentligen inte är,

 

Att göra tills sig för en annan person det är ändå dömt att misslyckas i längden, bättre att det blir bra ifrån början än problem i slutet men visst jag har upplevt några bra stunder 2011 så hela året har inte varit dåligt.

 

Jag ska försöka göra allt jag kan som är i min makt att 2012 ska bli ett förändringens år.

Och att det blir bättre att jag ska slippa denna ensamhet och få vänner.

 

Jag önskar er alla som läser det här ett riktigt Gott Nytt År 2012 och hur ni än har det i dag så hoppas jag att 2012 blir till ett bättre år för er!

 

 

 

Jag har börjat fundera på varför jag egentligen skriver den här bloggen, är
det för min egen skull? För att det känns bra för mej att få ut
mina tankar och kanske hjälper det andra att läsa om hur jag upplever min ensamhet.

Och andra som också är i liknande situation känner att dom inte är ensamma om att känna ensamhet?

Oavsett vilket så hoppas jag att det kan hjälpa även andra som läser det här på nåt sätt, att någon känner en mening med att läsa det jag skriver, För ensam är inte stark, människan är ett flockdjur som behöver umgås med andra och känna uppskattning och känna gemenskap tror jag i alla fall.

Jag tycker i alla fall det är jobbigt att vara ensam jag trivs inte med det men jag försöker kämpa och göra nåt åt det sen kanske det inte går så bra alla gånger men bättre att göra något än inget och skulle jag komma framåt med myrsteg så är det i alla fall framåt och ett steg i rätt riktning. Men det finns ju självklart dagar där det känns tungt och meningslöst.

 

För så här vill jag inte ha det jag vill vara lycklig och ha en
vän som bryr sig om mej och frågar om man vill hitta på saker och bara
vetskapen om att man vet att vännen finns där när man behöver det, jag
behöver inte massor med vänner jag skulle vara nöjd om jag så bara hade en
bra vän som jag kunde lita på och höra av mej till.

 

Något som jag kan tycka är jobbigt är när det har hänt nåt
oavsett om det är positivt eller negativt så vill man ju berätta det för
någon och få lite feedback en reaktion om vad någon annan tycker istället
för att stänga in det i sig själv och inte få ut det.

Bara såna där småsaker som man saknar att bara kunna ringa någon och fråga
om personen vill gå på bio T.ex. Jag är inte sån som går på bio själv, går jag på bio vill jag ha sällskap men visst inte för att det är något fel att gå på bio själv men jag skulle nog bara känna mej ännu mera ensam genom att sitta där i biosalongen själv men jag tror inte
någon skulle bry sig om det egentligen för det finns säkert många människor
som går på bio själv oavsett om dom inte har någon att gå på bio med eller
trivs med att gå själv.

Det är inte lätt att skaffa vänner vid vuxen ålder för dom flesta har ju
redan sitt liv och sina vänner och att komma in i en persons liv som redan
har det där skyddsnätet med vänner är ju inte så lätt.

Allt jag vill är ju bara att ha en vän som man kan lita på mer än så är
inte mina "krav" någon som man kan ställa upp för och som kan ställa upp
för en själv när man behöver det hur svårt kan det va?(som linda bengtzing sjunger) :-)

Hade det varit lätt så hade jag inte suttit här och skrivit det här just
nu då hade inte den här bloggen funnits att jag känner att jag uppnått något som gör att jag inte behöver skriva "av mej" men just nu känns det avlägset.
Men man vet aldrig jag är inte en sån person som deppar ner mej för att
mitt liv är tragiskt jag kämpar på och jag är som sagt övertygad om att min
tid kommer, min tur att få uppleva riktig vänskap och jag hoppas att ni som läser det här just nu också får göra det om ni inte redan gör det förståss för mitt syfte är i alla fall inte med den här bloggen att någon ska tycka synd om mej det vill jag verkligen inte, att någon ska se mej som ett offer jag vill inte få en stämpel på mej jag vill att folk
ska se mej som den jag är och innerst inne sen om jag inte har några vänner gör mej inte till en sämre människa för det. men en sak vet jag man lär sig verkligen uppskatta dom tillfällen det känns bra.


Lite tankar ifrån mej i dag också :-)


Hoppas ni har det bra!

 

Ta hand om er!

Då var julafton över då och min var väl okej ”firade” hos släkt och deras barn så det var okej med dom förutsättningarna som fanns så vart det en rätt så lyckad julafton ändå men skönt att julen är över för den här gången i alla fall dock tycker jag julen kan vara rätt så mysig med rätt flrutsättningar men beror på hur man ”firar” den och med vem helst så vill man ju fira den med någon speciell, jag skulle vilja göra det med sin familj som man inte har just nu men i framtiden så jag hoppas att det kan bli så någon gång, det får tiden visa nu är det bara nyårsafton kvar och den ska jag ”fira” ihop med min dotter så det blir trevligt.

 

Det som jag Kan tycka är jobbigt att när man är ledig så här ifrån jobbet i 2 veckor som jag är så kan jag känna att man liksom bara kastar bot sin ledighet och längtar tillbaks till jobbet igen eftersom jobbet har blivit som någon slags trygghet där man har det där sociala och människor runt sig hela tiden och man får någon slags bekräftelse på sig själv dock arbetslivet då och inte på det plan man egentligen skulle vilja ha men kanske är det bättre än inget alls, jag vet inte… men jag trivs bra när jag Jobbar och längre ledigheter kan jag tycka är ganska jobbigt ibland jag blir väldigt lätt rastlös, så jag är väldigt glad att jag har ett jobb som jag trivs med, det är det inte alla som har tyvärr:-(  jag kan inte ens förställa mej hur jobbigt det måste vara och jag önskar att ingen behövde uppleva det men tyvärr är det många som gör det:-(

 

Hoppas ni hade en så bra ju som ni kunde!

 

Ta hand om er!

 

 

Jag önskar er alla som läser det här en riktig god jul och hoppas ni får en så bra jul som ni bara kan ha!

Då var det julafton igen i morgon då och snart ett nytt år,

 

Tiden går verkligen fort det är skrämmande när man inser att det snart är 2012 var tar alla år vägen?

 

Det som kan stressa mej ibland är att det känns som om jag står stilla medans åren bara går och går och jag kommer ingenstans med mitt liv men än så länge har jag många år kvar så jag ger inte upp.

 

Jag ska verkligen försöka göra 2012 till ett bra år, ett år där jag kommer närmare mitt mål. För jag vet att det inte är ett omöjligt mål för mej att få ett socialt liv att inte behöva känna mej ensam. Det är bara jag själv som måste göra mer ingen kommer att komma och knacka på min dörr för jag måste bjuda in personen först.

Hur svårt kan det vara egentligen?

 

Jag hoppas att alla får en bra jul!

 

och tänk på när det känns tungt att ni inte är ensamma!

 

 

 

 

 

Tyvärr ännu ett negativt inlägg på denna blogg. Men det är oftast då jag skriver här när det känns som det gör och just nu så är det en sån period allt känns meningslöst varför ska jag ens försöka göra något? det känns som om det är ändå ingen ide kanske var det så här det skulle bli och jag får anpassa mej helt enkelt ignorera det liv jag skulle vilja ha och intala mej själv att det blev inte bättre än så här att jag måste nöja mej. Jag vet att det känns så här just nu och i nästa vecka kanske det känns bättre men jag skriver som jag känner nu och det är så här det känns just nu.

 

Känns som om vad jag gör så blir det ingen förändring kanske är det nåt fel på mej? Jag börjar faktiskt tvivla på mej själv just nu fast jag vet innerst inne att så inte är fallet men det känns så och den känslan är inge kul att uppleva, känns som om att jag är dömd till det här livet och inte kan ta mej ut, som om den där spärren finns där och man kommer aldrig över tröskeln helt. Jag lever på gränsen precis över vattenytan och minsta lilla gör att man tryck under och man ligger och guppar på ytan.

 

Men kanske får jag skylla mej själv? Jag vet inte, det är så många tankar som snurrar just nu så jag vet inte vad jag ska göra.

 

Ska jag vara ärlig så skulle jag helst av allt bara vilja lägga mej i sängen och sova bort det som är kvar av den här dagen och hoppas på att morgondagen känns bättre.

 

 

Varför ska livet vara så svårt för?

 

 

Ta hand om er!

Hittade den här gamla låten fortfarande lika bra texten stämmer in så väl på mina känslor ibland.

I övrigt så är den här dagen mycket bätre än gårdagen men bli så det går upp och ner och jag är glad över att det kan gå uppåt också :-)


Ha en bra kväll!

Dags för jul igen snart då och jag tycker inte om julen för det är ännu en sån där ”social dag” där alla ska vara lyckliga och umgås med nära och kära visst jag hade säkert tyckt det var en bra dag om man hade en egen familj att ”fira” den med men nu är inte så fallet och då blir man påmind på såna högtidsdagar om hur man egentligen saknar den där glädjne med högtidsdagar när man ska umgås med nära och kära.

 

Men det är bara att stå ut för även i år tar julen slut och hoppas att nästa år och jul att blir bättre men som sagt jag ger inte upp och förhoppningsvis kanske jag sitter här nästa jul och skriver hur bra jag tycker julen är det vet man aldrig och det kan bara tiden visa hur det blir nästa år.

 

Hoppas ni som läser får en bra jul och får besök av den stora röda farbrorn! :-)

 

I dag är en sån där dag där allt bara känns hemskt och man vill bara gå och lägga sig och glömma bort allt och hoppas att morgondagen blir en bättre dag.

 

Hatar verkligen den här blandningen av frustration och tycka synd om sig själv känslan. för jag är inte en sån person som tycker synd om sig själv för vad hjälper det.. det enda som hjälper är att man tar tag i sitt liv en lite pusselbit i taget.

Men vissa dagar är mina positiva tankar slut och oavsett vad jag vet innerst inne så känns det tungt såna här dagar. Man vet inte var man ska ta vägen.

 

Man står mitt i en korsning och inte vet åt vilket håll man ska gå för att komma vidare till rätt väg.

 

Just nu känns det bara som jag ältar samma sak om och om igen i den här bloggen det händer inget nytt… men jag försöker… just nu i en tillfällig svacka bara men jag kommer igen!

uppdaterar lite till senare:

Hade önskat att det gick och somna så det vart en ny dag men kan inte somna kan inte sluta tänka på allt hur det kunde bli så här....var gick det fel i livet. och hur ska jag komma vidare det är den tanken som snurrar runt och som jag inte hittar något bra svar på just nu.

Det är så frustrerande att gång på gång hamna i samma sits och inte komma över den där "tröskeln" eller komma över den en stund men sen halka tilllbaks igen,det är det som är det jobbiga när man väl fått smak lite på livet på "andra sidan" men sen försvinner det och man får börja om ifrån början igen och så snurrar det på hela tiden tyvärr, visst det tar på energin att orka börja om igen men man måste hur jobbigt det än känns just nu så måste jag göra något för att ialla fall komma fram en liten liten bit, hitta dom där stunderna som gör att man orkar.


Just nu önskar jag att jag kunde sova....

Hoppas ni har det bra!

Jag har skrivit om det här förut jag vet men jag känner att jag vill göra det igen.

Det här med kärlek varför ska det vara så svårt att få uppleva det för? Jag vill så gärna få ut all min kärlek till någon som vill ta emot den och ge 100% men varför har jag sån ”otur” att jag bara träffar personer som jag antagligen inte känner samma sak för men gillar mej och vill mer än vad jag vill eller så är det tvärtom jag vill mer än dom. Det är verkligen svårt at hitta en balans med det där med kärlek. Men visst jag har fått uppleva den där känslan att man är så där kär så man inte vet var man ska ta vägen och allt känns verkligen bra det är kanske därför man är så ”desperat” efter den känslan igen och kanske är det som är felet man vill för mycket men får inte lika mycket tillbaka.

 

Men jag är övertygad om att jag kommer hitta den ”rätta” som jag letar efter vet inte riktigt var jag ska leta bara eller ska jag inte ”leta” alls och hoppas på att det löser sig men jag vill inte vänta jag klarar det inte jag vill inte förlora mer av mitt liv än vad jag redan har gjort livet är för dyrbart för att bara väntas ut .

Jag vill så gärna få uppleva den känslan innan det är för sent. Någon att ge all sin kärlek till någon som har mej i sina tankar och vill ge all sin kärlek till mej.

Jag kan inte släppa det här med kärlek för enligt mej är kärlek (på olika plan) meningen med livet, få uppleva livets mot och medgångar med, någon som finns där när man behöver det och man själv finns för när den behöver det.

 

Jag vill inte nöja mig med det här, det kommer jag aldrig att göra jag kommer att fortsätta kämpa hur mycket motgångar jag än får så ska jag resa mej igen och börja om

För skulle det ta 5år till så ja då är det värt det för vad är 5år i ensamhet istället för T.ex. 35år i ensamhet men jag hoppas inte det ska ta 5år men kanske finns det en mening med allt att det ska vara så här för att det ska komma något bättre sen och man ska uppskatta livet mer och inte ta något för givet.

Jag vet inte men tiden får visa hur det gick.

 

 

Kanske kan jag se tillbaka på det här då och tacka mej själv för att jag inte gav upp med facit i hand.

 

Ta hand om er!

 

Kanske ältar jag samma saker om och om igen med då är det väl så...

 

Jag vet inte vad jag ska skriva faktiskt nu. Är inne i en sån där tomhets känsla just nu där allt bara är tomt.
Men det blir så ibland tyvärr man fastnar och kanske behöver man det för att reflektera lite över livet och komma fram till hur man ska lösa situationen.
För så känner jag just nu att jag står och trampar men kommer ingen vart jag vet inte vilken väg jag ska välja för att nå mitt mål och att välja den vägen med minst hinder på vägen kan man ju inte veta förens man är där.

Men kanske har jag för höga mål,fast ändå så är det kanske bra att ha höga mål för sen om man bara kommer halvägs så är det ju ändå bättre än vad det var innan?

Och snart är det ett nytt år också jag önskar jag kunde säga att 2012 blir ett bra år men det vet jag inte än men jag hoppas på det att det ska bli ett bra år där jag kan ändra bloggnamnet till "inte längre ensam i livet" :-)


Jag hoppas att alla som läser det här har en bra vecka!

Det är så lätt i text och sitta här och skriva gör si och gör så det blir bättre osv. vilket jag givetvis tror på också det kommer att bli bättre det är jag övertygad om annars skulle jag aldrig skriva det,

jag är inte en sån person som inte kan stå för det jag själv skriver.

Men det gäller att realisera sina tankar till handling också.. och jag försöker.. och visst jag kan säkert göra mer än vad jag gör men bättre att göra något än inget alls.

 

Längtan gör att jag inte ger upp, att jag orkar kämpa, orkar hålla mej över ytan.

 

Till alla er som brukar tänka vad meningen med allt är fråga er själva om ni vill leva som ni gör resten av era liv för allt går att förändra det är jag övertygad om det gäller bara att inte ge upp och försöka tvinga sig själv till handling och som jag skrivit förut. Ger ni upp så får ni aldrig veta hur bra det kunde ha blivit.. Glöm inte det..

 

 

La upp en ny länk "Sann glädje" en länk till en fin video som jag hittade,den kan jag rekomndera om ni vill se en fin video :)

 

 

 

Ibland kan jag känna mej så tragiskt när jag sitter här och skriver om mina tankar och känslor för jag vill ju inte att folk ska tycka synd om mej det är verkligen inte mitt syfte med den här bloggen för vad tjänar jag på att folk tycker synd om mej? Jag vill inte bli dömd och hamna i ett fack bara för att jag är ensam. Men visst kan jag skämmas över hur min situation är det kan jag inte förneka för det är ju inte det första man berättar för folk precis att man är ensam och inte har några vänner. Jag vet ju inte egentligen hur folk skulle reagera om dom visste kanske tycka synd om mej och det är ju som sagt det sista jag vill, Jag vill bli sedd för den jag är och inte för att är ensam man är ju inte en sämre människa bara för att man är ensam verkligen inte

Men kanske är man rädd för att få en stämpel på sig att folk tror att det är nåt fel på en bara för att man är ensam. Det finns väldigt många ensamma människor där ute och jag är egentligen bara en i mängden skillnaden är kanske att jag skriver här och är ”öppen” om min ensamhet. Men egentligen vad har man att skämmas över? Nu är det som det är och det är bara jag själv som kan göra nåt åt den här situationen ingen annan.

 

 

Och jag försöker men tydligen inte tillräckligt får försöka lägga i en högre växel men kanske är man rädd för att bli besviken om inte resultat blir som man önskar därför är man rädd att ge för mycket för att man inte får lika mycket tillbaka och det känns som man ger och ger men får inte något tillbaka Ja jag vet att man inte ska ha några höga förväntningar det har jag lärt mej men det är inte så lätt alla gånger att bara stänga av sina känslor och gå vidare för varje gång man blir ”sviken” så känns det lika tungt, man vänjer sig aldrig och kommer aldrig göra det heller men kanske är det ett gott tecken som visar på att man har känslor? Jag vet inte.

 

Om den här bloggen bara kan hjälpa en enda person att kanske göra nåt åt sin ensamhet och tänka positivt och ändra sina tankebanor så är det helt klart värt det.

 

För det finns alltid ett ljus i tunneln fast det kan se mörkt ut, glöm inte det!

 

 

 

Var ett tag sen nu jag skrev i den här bloggen nu och livet rullar på och man äter jobbar och sover.

 

Jag har bestämt mej nu att jag lägger nej dejtandet för tillfället och koncentrerar mej på att försöka skaffa vänner sen får det komma när det kommer liksom för hittills har alla som jag träffat så har det blivit så att dom som har känslor för mej har jag inte samma känslor tillbaka och tvärtom dom som jag har känslor för har inte samma för mej men det är ju så alla är ju olika inget konstigt med det men jag tar en paus nu och ser vad det leder till.

 

 

Men en sak vet jag………..jag kommer aldrig ge upp om det ska 10år så måste jag fortsätta kämpa för att få det liv jag vill ha och drömmer om jag vet ju att jag är en bra människa.

 

 

Jag är övertygad om att det kommer lösa sig kanske fortare än man anar.

 

 

Hoppas ni alla har det bra där ute!