Fredag igen då och man har ännu en helg i ensamhet framför sig.
jag ångrar verkligen att jag inte tog chansen att jobba i helgen nu men jag orkade verkligen inte jobba i helgen känns som jag jobbat för mycket redan men det blir ju så tyvärr jobbet är en fristad för mej och när jag är där så kopplar jag liksom bort alla tankar om ensamhet och jag får känna lite "socialt" fast det är på ett annat plan där,jag är ju en väldigt social person och har inga svårigheter att prata och umgås med folk det kanske vore lättare om jag hade social fobi då hade jag ju tyckt det var skönt med ensamhet men nu är ju inte så fallet och det gör det ju ännu jobbigare när man inte får uppleva det sociala liv som man egentligen drömmer om att ha.

Men jag vet inte stundtals så känner jag att jag vill ge upp men sen kommer jag på att jag måste fortsätta för att komma nånstans men det är svårt ibland at tvinga sig själv att ta tag i nåt för innerst inne vill jag ju bara skita i att kämpa men det vore en alltför enkel lösning och hur skulle jag då stå ut med mej själv när jag vet att jag kunde ha gjort nåt åt det här.
men just nu är det tungt men det är ju så det går upp och ner vissa dagar jobbigare än andra så är det ju och kommer nog alltid tyvärr vara det går bara olika långtid mellan dom dagarna.

Men hur tragiskt är det inte att man sitter här på en fredagskväll och skriver det här? men jag vet att jag inte är ensam om att sitta hemma själv på en fredag tyvärr,vissa väljer det av egen vilja medans vissa blir "tvingade" det finns så många ensamma människor där ute som helst av allt skulle vilja ha vänner att umgås med,livet kan vara rätt så orättvist ibland.


Jag hoppas att dom få människor som läser det här får en bra helg iaf ta vara på det ni har innan det kan vara för sent.