Då var det fredag igen då och jag har min dotter igen för 2 dagar och ska fösöka hitta på saker att göra för är det bara jag som drabbas av min ensamhet så är det ju enklare men jag vill inte min dotter ska drabbas av den så vi brukar alltid hitta på saker eftersom hon är mitt allt här i livet det är tacke vare henne och mitt jobb som jag orkar hålla huvet över vattenytan det som gör att jag orkar ta tag i saker.
Jag önskar verkligen att jag hade en vän som man kunde prata med och som man kunde bryr sig om som hörde av sig och frågade hur man mådde och som man själv bara kunde spontan ringa och höa hur läget var.

men har man kommit över skolåldern så är det inte så lätt att hitta nya vänner har försökt genom nätet men oftast kan dom inte vara 100% vänner man känner sig bara som nån ibland som kommer i andra hand när det inte finns nåt annat och då är det lika bra att skita i det för jag vill ha en vän som man kan 100% lita på annars får det vara.

Men kanske har jag för höga krav? men hur bra mår man när man vill ha bekräftelse och vill kolla var man ligger hos personen hela tiden det funkar inte i längden att ha dt så att man går runt och undrar vad den tycker om en.

men ändå så måste jag överleva måste orkar för min dotters skull och för min egen skull för att jag vill inte ha det så här resten av livet. jag behöver inte ha massor med vänner det skulle räcka bra med en vän som man kan lita på till 100% och man vet var man har.

Den tiden kommer  det vet jag men när.???