Dags igen.
DÅ var det ett bra tag jag skrev nu och för att sammanfatta den tiden som varit så fick jag känna på några A-månader hur det kändes att leva på riktigt uppleva lite kärlek, men som alltid känns det som så är det ett slut också, för varför skulle det få fortsätta vara bra för?.
Men det är som det är inget jag kan göra nåt år det är väl så alla är olika det som stör mej mest är att varför kan inte vissa vara ärliga och säga vad man känner istället för att tro att man är någon slags tankeläsare,
Det som jag tycker är jobbigaste just nu är att nu är att man har fått uppleva hur livet kunde ha varit men nu ska man vänja sig med ensamheten igen, för jag ångrar inte en sekund det som har varit..
Men nu är man tillbaks på ruta noll igen och ska börja om ifrån början då den där långa processen där man får kämpa för att komma vidare,
Jag är inte bitter, jag är bara oerhört ledsen att det blev så här igen att man hamnar tillbaks hela tiden, jag vet i det här fallet att jag inte kan anklaga mej själv men jag gör det ändå, som att jag inte är värd nåt ”liv” man ska jobba ihjäl sig istället,, för det är mitt sätt att ”fly” ifrån verkligheten att jobba ännu mer så jag slipper känna efter hur man mår, mitt yttre är glad men innerst inne så mår jag skit.. vill helst jobba dygnet runt för att slippa alla känslor, men kroppen pallar det inte, jag har insett att det finns en gräns även för mej där min kropp säger ifrån och jag blir rädd för vad jag ska göra om kroppen säger ifrån.. min enda livlina som gör att jag orkar och i så fall kan jag inte använda den, jag vet inte hur jag skulle reagera då..
Det är som det är och hur jobbigt det är så är det bara att ta nya tag och kämpa på och kanske kommer man ännu närmare sitt mål nästa gång att få ett så kallat liv..
Det visar sig med tiden men en sak vet jag hur tungt det än känns så kommer jag aldrig ge upp!
Hoppas ni har det bra!
