ENSAM I LIVET

Jag har börjat fundera på varför jag egentligen skriver den här bloggen, är
det för min egen skull? För att det känns bra för mej att få ut
mina tankar och kanske hjälper det andra att läsa om hur jag upplever min ensamhet.

Och andra som också är i liknande situation känner att dom inte är ensamma om att känna ensamhet?

Oavsett vilket så hoppas jag att det kan hjälpa även andra som läser det här på nåt sätt, att någon känner en mening med att läsa det jag skriver, För ensam är inte stark, människan är ett flockdjur som behöver umgås med andra och känna uppskattning och känna gemenskap tror jag i alla fall.

Jag tycker i alla fall det är jobbigt att vara ensam jag trivs inte med det men jag försöker kämpa och göra nåt åt det sen kanske det inte går så bra alla gånger men bättre att göra något än inget och skulle jag komma framåt med myrsteg så är det i alla fall framåt och ett steg i rätt riktning. Men det finns ju självklart dagar där det känns tungt och meningslöst.

För så här vill jag inte ha det jag vill vara lycklig och ha en
vän som bryr sig om mej och frågar om man vill hitta på saker och bara
vetskapen om att man vet att vännen finns där när man behöver det, jag
behöver inte massor med vänner jag skulle vara nöjd om jag så bara hade en
bra vän som jag kunde lita på och höra av mej till.

Något som jag kan tycka är jobbigt är när det har hänt nåt
oavsett om det är positivt eller negativt så vill man ju berätta det för
någon och få lite feedback en reaktion om vad någon annan tycker istället
för att stänga in det i sig själv och inte få ut det.

Bara såna där småsaker som man saknar att bara kunna ringa någon och fråga
om personen vill gå på bio T.ex. Jag är inte sån som går på bio själv, går jag på bio vill jag ha sällskap men visst inte för att det är något fel att gå på bio själv men jag skulle nog bara känna mej ännu mera ensam genom att sitta där i biosalongen själv men jag tror inte
någon skulle bry sig om det egentligen för det finns säkert många människor
som går på bio själv oavsett om dom inte har någon att gå på bio med eller
trivs med att gå själv.

Det är inte lätt att skaffa vänner vid vuxen ålder för dom flesta har ju
redan sitt liv och sina vänner och att komma in i en persons liv som redan
har det där skyddsnätet med vänner är ju inte så lätt.

Allt jag vill är ju bara att ha en vän som man kan lita på mer än så är
inte mina "krav" någon som man kan ställa upp för och som kan ställa upp
för en själv när man behöver det hur svårt kan det va?(som linda bengtzing sjunger) :-)

Hade det varit lätt så hade jag inte suttit här och skrivit det här just
nu då hade inte den här bloggen funnits att jag känner att jag uppnått något som gör att jag inte behöver skriva "av mej" men just nu känns det avlägset.
Men man vet aldrig jag är inte en sån person som deppar ner mej för att
mitt liv är tragiskt jag kämpar på och jag är som sagt övertygad om att min
tid kommer, min tur att få uppleva riktig vänskap och jag hoppas att ni som läser det här just nu också får göra det om ni inte redan gör det förståss för mitt syfte är i alla fall inte med den här bloggen att någon ska tycka synd om mej det vill jag verkligen inte, att någon ska se mej som ett offer jag vill inte få en stämpel på mej jag vill att folk
ska se mej som den jag är och innerst inne sen om jag inte har några vänner gör mej inte till en sämre människa för det. men en sak vet jag man lär sig verkligen uppskatta dom tillfällen det känns bra.


Lite tankar ifrån mej i dag också :-)


Hoppas ni har det bra!