Tankar
Jag tänker ofta på om det finns någon som tänker på mej och undrar hur jag har det och vad jag gör nu för tiden, Har jag fastnat på någons ”hjärna” eller är man bara någon som rensas ut i minnena.
Jag har många personer i mitt minne som jag verkligen undrar hur dom mår och hur dom har det, kan inte rå för det men jag har svårt att släppa såna känslor det är jobbigt ibland att man bryr sig så mycket vore enklare om man bara hade en knapp så man bara kunde stänga av alla känslor och tankar och gå vidare. Men jag kan inte,jag är inte en sån person hur mycket jag än försöker glömma vissa människor så går det inte dom finns alltid där i bakhuvet och kommer antagligen att göra det hela livet. Kanske är det positivt att man känner så jag vet inte....
Det undrar jag med..om man någonsin har lämnat att avtryck hos någon. Eller om det bara är en själv som går runt "märkt" efter andra människor. Finns det en endast själ därute som tänker på mig ibland och kanske skulle bli glad om jag hörde av mig?
Ibland funderar jag på om min mamma har glömt mig..kan en mamma glömma bort sitt barn?
Tänker någon på mig eller är jag helt osynlig?
Precis...det är ju det man undrar om nån tänker på en och att man fastnat i någons tankar och om det finns nån där ute som vill att man ska höra av sig,om man är saknad av någon men det lär man aldrig få veta tyvärr.Jag är övertygad om att din mamma inte har glömt bort dej för sitt barn kan man aldrig glömma bort det är en så stor del av sitt liv att det går inte ens att förtränga om man ens försöker tror jag. Och du är inte osynlig du är inte ensam glöm inte det,jag ser dej och jag blir glad av att du skriver här,det visar ju att någon bryr sig om vad jag skriver och ser mej. så vad du än gör så glöm inte att det finns dom som bryr sig om dej också. hade inte jag brytt mej så hade jag inte skrivit det här till dej så du vet. vad som än händer så tänk på att det finns alltid ett ljus på andra sidan som vi kommer få uppleva någon dag!
Allena - hur kommer det sig att du tror att din mamma har glömt dig? Jag är övertygad om att hon inte har det. Det går inte att glömma ett barn ens om man vill. Och jag förstår inte varför man skulle vilja.
Jag har faktiskt inte tänkt på om nån tänker på mig eller inte sedan förr...Kanske för att jag bara går vidare, lätt för att släppa pga vissa händelser i mycket unga år och många flyttar...Men förra året tog jag kontakt med min allra första pojkvän. Vi har egentligen alltid haft kontakt även om det varit år mellan...nu var det många år. Och det funkar...
Jag tror man känner vem man skulle kunna ta kontakt med. Varför inte göra det?
Men framförallt, hur tjatig jag än är, så säger jag igen, fråga inte vad andra kan göra och betyda för dig utan vad du kan göra för dem. Jag kämpar själv med det. Det kan vara svårt när man själv är ett läckande såll och behov att fylla, men jag tror verkligen på det. Men visst gör man sina misstag.
Jag vet inte själv om nån tänker på mig och undrar. Jag föredrar att inte tänka på det. Kanske nåt försvar men just det kan jag inte påverka. Jag försöker tänka framåt.
Tänker så här, för att vara riktigt flummig, att har föder hat, bitterhet föder bitterhet och kärlek föder kärlek. Ge det man saknar åt andra...är nog en väg att gå...
Em:Jag tycker inte du är tjatig du skriver vad du tycker och känner och det uppskattar jag och det du skriver är kloka ord som berör önskar bara jag kunde realisera dom också men jag försöker jag ska göra nåt åt det här så här vill jag inte att resten av mitt liv ska vara om det nu skrev med myrsteg så är det ialla fall steg framåt.
Skönt att du inte tycker att jag är tjatig. Jag vet jag förstår att det är svårt att realisera. Det är svårt när man själv behöver fyllas på, jag vet det själv.
Myrsteg är bra. Det är det enda som behövs.
