ENSAM I LIVET

Måndag igen då och arbetsdagen är slut och man sitter här i ensamheten igen och allt känns just nu så tomt.
Helst av allt skulle jag vilja gå och lägga mej så det blev en ny dag men kan inte somna än på några timmar tyvärr.

Hatar verkligen den här känslan känslan av ensamhet Känslan av att ingen ser mej att ingen bryr sig och man tänker på hur det kunde bli så här man frågar sig själv om det är mej det är fel på eller har jag bara haft otur i livet jag vet inte önskar jag hade en svar men vet faktiskt inte vad det beror på om/vad jag har gjort för fel men nu är det som det är och ingen annan än jag själv kan göra nåt åt min situation och det vet jag men ändå så känns det rätt så menningslöst ibland att inget spelar nån roll längre.

Men innerst inne så vet jag att jag är en bra person och har ett stort hjärta som bryr sig om människor men kanske är det fel att vara sån kanske ska man vara den där iskalla känsolösa personen kanske lyckas man bättre i livet då?


men jag intalar mej själv att det blir bättre gång på gång och kämpar mej uppåt och ibland lyckas det ett tag men sen lika fort ner igen och man får kämpa för att orka kämpa sig uppåt igen.


Jag vet inte..