Anklaga sig själv.
Varför anklagar man sig själv för att man är ensam? Jag vet inte varför men jag vet ju innerst inne att det inte är mitt fel att det är som det är och att jag är bra person men ändå så tvivlar jag på mig själv och anklagar mig själv för att situationen är som den är och visst kanske jag hade kunnat gjort saker annorlunda i livet men nu är det som det är och oavsett vems ”fel” det skulle vara eller vad jag hade kunnat göra annorlunda så försöker jag tänka positivt och gå vidare i livet och försöka att inte tänka bakåt men det är inte så lätt alla gånger för man kan inte bara stänga av det funkar inte så i alla fall inte för mej, jag är en känslomänniska.
Det är ändå det som har varit som har format den personen som jag är nu i dag och det kommer ju alltid hänga med där i bakhuvet så att stänga av helt och bara tänka framåt går ju inte, men jag kan tänka på hur kunde det bli som det blev och man försöker hitta orsaker, vad kunde jag ha gjort annorlunda? Vad gjorde jag för fel? Kunde jag ha gjort annorlunda, hur skulle jag ha gjort istället? Hade det blivit bättre? Är det mej det är fel på?.
Mycket frågor som rör sig och antagligen kan man aldrig få svar på alla det vet jag.
Men som tur är så krävs det så lite för att man ska känna den där livsglädjen och den positiva energin.
Det är när man är i det där ”mellan vakumet” som det är jobbigt när man inte vet vilket ben man ska stå på för att få den där balansen.
Hoppas ni har det bra!
