ENSAM I LIVET

Jag kommer säkert ångra att jag skrev det här inlägget imorgon men då får det väl vara så för det är så här jag känner just nu och jag är bara ärlig..

Den vanliga helgångesten kom sakta krypandes när man slutade jobbet och blev större och större tyvärr och nu sitter man här igen och tänker på hur misslyckad man är egentligen, sitter här ensam på en fredag och inte har några planer alls på vad man ska göra den här helgen jag skulle så gärna bara vilja gå och lägga mej och hoppas man kunde vakna upp på måndag igen att man kunde hoppa över dom här 2 dagarna men nu är det som det är och jag vet att jag skrev att jag skulle försöka göra det bästa av den här helgen men hur länge höll det..2 timmar efter jag har slutat jobba så kommer den här känslan, men kanske blir den bättre kanske blir den värre det får tiden visa. Jag vet bara att det är så otroligt jobbigt att känna så här att man är dömd till att vara misslyckad och att det kanske är så här mitt liv kommer att vara. Och kanske måste jag acceptera det och inse att det inte blir bättre tyvärr.

Men jag vet inte just nu orkar jag inte tänka framåt.

Blir så trött på mej själv att jag inte gör mer än vad jag gör det är så tragiskt.

Är så trött på det här livet just nu. Och jag kan inte sluta anklaga mej själv för att det är som det är, att det är mej det är fel på.

Får hoppas att kvällen och resten av helgen känns bättre.

Hoppas ni som nu läser det här har det bra!.