Bekräftelser
Jag tror att människan ofta är ute efter bekräftelser att vilja bli omtyckt att veta att någon tänker på en behöver inte bara vara kärleksrelationer även vänrelationer bara vetskapen om att man har något som man vet att man kan vända sig till och känna sig trygg med att veta att den personen ställer upp oavsett och att man själv skulle kunna göra likadant om det skulle behövas,
Men börjar man tvivla på vad en person tycker och känner oavsett relation så är det en jobbig känsla man går runt i ovisshet och minsta lilla tecken på det inte står rätt till får en att tvivla på sig själv.
Har varit där många gånger själv man liksom vill ha en bekräftelse på att personen finns där sen när man väl får det så känns det bra sen går det ett tag till och man är där igen och i 9 av 10 fall så märker man vart relationen är på väg någonstans och då är det lika bra att fråga rakt ut för ärlighet varar längst fast den kan vara jobbig att höra men i långa loppet så är det bäst, och som sagt 9 av 10 så får magkänslan rätt och nu vet man och man kan försöka avsluta det kapitlet och som kungen hade sagt vända blad :-) och gå vidare i livet för oavsett hur det känns så är det skönt att äntligen veta att slippa gå runt i ovisshet för det är psykiskt påfrestande att inte veta, man går runt och får för sig saker det mår man inge bra av.
Jag önskar att ärlighet kunde värderas högre men kanske är det enklare och minst smärtsamma sättet att ignorera istället? men för vem? för motparten kan det ju vara oerhört jobbigt men kanske tänker inte personen på andra parten utan bara på sig själv? och i så fall så är det ju enklast att bara sticka ner huvudet i sanden och låtsas att det inte finns någon annan person.
Jag själv är inte het felfri visst har jag gjort många dumma beslut i mitt liv men jag har förhoppningsvis lärt mej av mina misstag här i livet och förhoppningsvis så kommer jag aldrig hamna i samma situationer igen men jag brukar tänka behandla andra som du skulle vilja bli behandlad själv funkar oftast men visst jag är som sagt inte felfri har kunnat göra saker annorlunda men det är lätt med facit i hand och oftast är det då för sent.
Då är det bara att börja om ifrån ruta noll igen och hoppas att det går bättre nästa gång. för letar man efter nåt och kanske inte dom första inte funkar så till slut så hittar man rätt det är jag övertygad om.
Hoppas ni har en bra dag!
Alltså, det där var intressant, jag hoppas jag fattat dig rätt? Det där med att långsamt ignorera någon då det är något fel...handlar om konflikträdsla. Jag tror att det ibland är bra att göra så ibland inte, beror på relationerna mellan individerna. Det kan bli väldigt fel och plågsamt utdraget för den ignotrerade om den har starka känslor för den andra. Då vill man hellre ha svar. Bättre att slita av plåstret snabbt än långsamt liksom.
En annan sak jag tänkt på att det rätt ofta, de som pratar om att de bryr sig om andra, som säger att allt ska vara ömsesidigt, de brukar oftast vara tvärtom. Det är mer som att de säger hur de vill vara än är. De som genuint brukar bry sig om sina medmänniskor brukar faktiskt inte prata om att de är sådana utan bara är.
Men självklart, alla har nåt på sitt samvete, ingen är en ängel, vissa saker ångrar man djupt.
Jag tror återigen på att man ska ta saker lättsamt och inte så allvarligt när det gäller människor och vänskaper. Man kan inte på förväg veta vart det går. Och alla kan inte bli nära vänner men är OK ändå!
jo visst handlar det om konflkträdsla och att motparten är rädd för att såra motparten och hantera dom känslorna så ignorerar man hellre precis som du skriv så kan det jämföras med plåstret en bra jämförelse för så vill jag ha det iaf hellre dra bort fort än att långsamt dra bort det... men alla är ju olika och kanske tur det ibland iaf..
nä man ska inte göra det egentligen men inte så lätt alla gånger att ta lättsamt tycker jag man kanske är för känslig vad vet jag eller så formas man och blir så istället för att bara bli kall och inte bryr sig alls kanske vore enklare det.. jag vet inte.
Bra skrivet... det som är det jobbiga är ju att den där magkänslan oftast är rätt.. man lär sig att känna igen mönster hos andra.. men samtidigt ibland undrar jag om man söker det och själv skapar det pga sin egen förväntning.. när man försöker att ignorera känslan och lita på förklaringar man får till det som sker inser man efter ett tag att man ändå hade rätt.. men mycket av mina mönster är ju att vänner har barn och familj och annat som man vet tar all tid..och så måste det ju få vara men känslan inom en tycker ändå det är jobbigt...
Åsa:jo håller med dej man lär sig att att se "varnings signalerna" men ändå så vill man ju så gärna att det ska vara bra så precis som du skriver så kanske man ignorerar det man kanske vet innerst inne och magkänslan säger men man ignorerar hur det är egentligen sen får man smällen sen när det är för sent och man undrar varför man inte drog sig ut tidigare. allt man ville var ju att skaffa vänner hur svårt kan det vara egentligen?
