En "dejt"
Söndag igen och i morgon börjar man jobba igen och min ensamhet kan dämpas lite för det är så jag känner, mitt jobb gör så att min ensamhet dämpas en skön känsla och såklart vill man ha den känslan och då blir jobbet som en "lyckodrog" eftersom man strävar efter den känslan att slippa känna sig ensam och brist på annat så får jobbet duga just nu, men självklart så vill jag inte ha det så men bättre än inget just nu det som gör att jag orkar kämpa mot mitt mål. Och jag kommer komma dit!
En annan sak som händer just nu i mitt liv är att en av dom där dejterna (se inlägg 2011-11-19) så har jag träffat en av dom 2 gånger och jag blir inte klok på vissa människor för hon säger att hon vill träffas och vi hörs då och då och kan prata väldigt länge i telefon ibland men varenda gång vi har bestämt nåt hittills så har det kommit något annat i vägen och så fortsätter det samma sak när vi ska höras över telefon på sistonde så är hon nästan alltid upptagen eller inte har något batteri eller nåt annat och jag är ju inte dum (om det nu är så såklart) jag förstår ju att hon inte vill höras längre men varför kan man inte bara säga det rakt ut och inte köra med den här försöka hitta på undanflykter men kanske är det så som hon säger det vet jag ju inte men min magkänsla säger att det bara är undanflykter för att slippa säga vad man tycker. men jag vill ju inte förstöra något för tänk om det ändå är så som hon säger att hon är upptagen då och allt stämmer? att hon vill träffas igen? kanske är jag för godtrogen och litar på folk (till en viss gräns givetvis) men oftast är det försent då har man insett vad den andra personen egentligen var för person och hur mycket deras ord var värda.
Och jag vill veta för att kunna gå vidare slippa undra i ovisshet för det är så otroligt jobbigt när man går runt och tänker på saker och inte får ett riktigt avslut så man vet . annars går jag runt och tänker på det och har svårt att koncentrera mej på annat ibland det blir som en energitjuv eftersom jag är en känslomänniska så är det svårt att bara släppa det både på gott och ont ibland avundas jag såna människor som är så kalla och bara kan stänga av och inte bry sig och gå vidare men kanske är det bara en fasad jag vet inte för innerst inne så kanske alla bryr sig men vissa visar bara det mer än andra?
Jag tycker inte att jag har för höga krav på att man ska vara ärlig men ibland undrar jag..
