Sista?
Hej.
Var ett tag sen nu jag skrev i den här bloggen och jag vet inte om jag tänker fortsätta heller för just nu känns det meningslöst att sitta här och skriva om mitt tragiska liv, jag menar blir ju inte bättre av att jag sitter här och skriver om det.
För det handlar ju om att förändra sitt tankesätt och att ta tag i sig själv och inse att man är en unik person, jag är den jag är och oavsett vad folk skulle tycka om mej eller hur jag är så spelar det ingen roll jag kommer aldrig att ändra på mej, ta mej för den jag är eller ha ingen kontakt med mej, för jag har lärt mej den hårda vägen i mitt liv att man inte mår bra när man inte är sig själv och att man försöker vara någon annan för man tror inte att man duger för den man är, men jag är övertygad om att felet ligger hos motparten att den personen inte kan acceptera olikheter och det finns inte någon ”norm” som man måste följa alla människor är unika på sitt sätt och det ska man respektera att det inte finns någon ”supermänniska” som är felfri.
Men oavsett så har ändå den här bloggen givit mej något, jag har insett att jag tyvärr inte är ensam om att känna som jag gör och att det finns många människor där ute som är ensamma och vill inget hellre än att få ett socialt liv och det är tragiskt att det ska behöva vara så här men vad ni än gör som läser det här ge ALDRIG upp det är inte värt det för det finns alltid ett ljus i tunneln, sen är frågan NÄR den kommer inte OM för vi är värda något bättre än att känna så här och jag kommer aldrig ge upp i alla fall, det vet jag oavsett hur tungt det kommer att kännas så vet jag att jag kommer lyckas jag kommer komma dit jag gör i mina drömmar för jag är en bra person med ett stort hjärta.
Och tänk på att om man ger upp så kommer man aldrig få reda på hur det kunde ha blivit om man inte gav det en chans och fortsatte kämpa!
Får se om jag kommer fortsätter skriva i den här bloggen något mer nu och jag hoppas att ni som har läst det jag skrivit att det har varit till någon slags hjälp att veta att ni inte är ensamma där ute.
Och som sagt ge ALDRIG upp! Ni är unika för den ni är. Gör er aldrig till för någon annan var stolta för den ni är.
Sköt om er!
Mvh
Ps. Tveka inte att höra av er till mig om ni har några funderingar eller bara vill skriva av er eller nåt sånt för ni är inte ensamma!
