ENSAM I LIVET

Då var det nyårsafton igen då, och här sitter man ensam på nyårsafton, det känns väl lite blandat faktiskt. Jag har ju varit inställd på att det kunde ha blivit så här. Jag har försökt göra det bästa av situationen, men det känns ändå tungt att sitta ensam hemma och ”fira” det nya året, men egentligen är det en dag som alla andra men ändå speciell. 

 

Men nu är det som det är inget jag kan göra nåt åt just nu, så det är bara att gilla läget och som sagt göra det bästa man kan av det, man är ju inte en sämre människa bara för att man sitter ensam på nyårsafton… eller? Inte sämre kanske men ensam är man ju helt klart det är inget jag förnekar, men det sista jag vill är att någon ska tycka synd om mej,

 

Jag vill bli behandlad för den jag är och inte för min situation, så ni som läser det här tyck inte synd om mej, det tjänar inget till, det är inte mitt syfte med min text att jag ska få folk att tycka synd om mej, jag skriver som jag känner och hur det känns för stunden mina Innersta tankar som ingen vet om. Inte för att bli ett ”offer”.

 

 

Jag brukar inte tycka om att se tillbaka försöker se framåt men för att sammanfatta 2013 så har det egentligen inte hänt så mycket mer än det vanliga,

 

Räknade lite och kom fram till att jag kanske har träffat 10st nya personer i år och varav 2 av dom har jag lite kontakt med men att kalla dom vänner vet jag inte om det går, jag vet ju att vänskap är en process som tar lång tid att bygga upp, och jag försöker vara en bra vän och bry mej, men ibland känns det som om det bara är jag som gör det, att det blir liksom en monolog,

 

Att det oftast är jag som ska ta kontakten och vara den som bryr sig. Men jag vill också känna att någon bryr sig om mej, ringer och hör hur det är och hur dagen har varit osv, jag tycker inte det är för höga krav i alla fall, men kanske har jag för höga krav. Men jag vill ju komma någonstans jag vill inte stå på samma ställe och trampa, jag vill ha ett liv, det kan inte vara omöjligt,. Fast ska jag vara ärlig så känns det som om det kan det ibland.

 

Jag ska iallafall försöka få 2014 till ett bättre år och försöka ta tag i mej mer för jag vet att jag kan göra mer, jag kan mer än vad jag tror att jag klarar av.

 

Ska även försöka jobba mindre för jobbet är ju min flykt ifrån verkligheten jobbar jag mindre så kanske jag tar tag i mej mer när jag inte kan jobba bort ensamheten.

 

Det visar sig hur det går men jag ska ha som mål att träffa fler nya människor 2014 än 2013.

Jag börjar så.

 

 

Jag hoppas ni alla får en bra nyårsafton och ett bra 2014

 

 

Gott nytt år!

 

 

Julafton

 

Jag önskar att julafton vore en högtid som man ser fram emot en högtid där ensamheten inte fanns, men så är ju inte fallet för julafton är ju en högtid där det visar sig mer och mer hur det ligger till.

 

Man jämför sig med hur andra har det, och får för sig att alla är lyckligare, men självklart är det inte så tyvärr för i en bra värld vore det så att alla är lyckliga och lever lyckliga i alla sina dagar, verkligheten ser inte ut så det är jag medveten om.

 

 

Som jag skrivit flera gånger förut, det är bara JAG själv som kan göra nåt åt det här visst kanske hjälp av andra men det är jag själv som måste ta tag i det och göra första stegen.

 

Önskar det vore så lätt som det är i mina tankar att bara göra det, men det är som någon spärr sätter stopp som om jag själv inte tillåter mej för att göra det, kanske är jag rädd för att det ska bli värre, jag vet inte men nåt jag vet är att jag måste göra nåt åt det här, jag är värd nåt bättre.

 

 

Jag önskar er alla en riktigt God Jul!

Hoppas ni får en så bra jul ni bara kan få.

Varför bryr man sig egentligen för? Ibland undrar jag varför jag ens ska bry mej för, jag har skrivit det förr men det är kanske bara att acceptera att det är som det är och kasta bort sitt liv, för det är ju enklare, man slipper bli besviken, och man kan bara köra på med skygglapparna och tro att det löser sig själv, vilket det givetvis inte gör, men så känns det just nu, så trött på att det är som det är, jag kämpar och kämpar men jag kommer aldrig i mål får oftast starta om ifrån start igen och hur ska man orka i mål när man hela tiden får starta om?

 

Jag har skrivit det förut men det jag gör just nu är att jag jobbar sönder mej själv, det är så sjukt när jag tänker på hur många timmar jag jobbar på en vecka, men för mej känns det normalt men berättar man för någon så fattar dom inte hur jag orkar, men gör jag det egentligen, det tar ju stopp någon gång och vad händer då? Kanske är det räddningen som gör att jag inte kan fly längre att jag måste ta tag i mej själv och inte kan fly genom att jobba bort mina kvällar, jag vet inte.

 

Jag förstår att den som läser den här bloggen tänker säkert, varför kan han inte ta tag i själv för hur svårt kan det vara? Bara göra så och så, han sitter här år efter år och kommer ingen vart, det måste vara nåt allvarligt fel på han eftersom han är ensam och sitter på Internet och skriver om sitt tragiska liv.. och kanske har ni rätt, det kanske är nåt fel på mej, jag börjar tvivla på mej själv, men jag önskar jag visste vad det var för fel på mej, för jag försöker verkligen men tydligen inte tillräckligt för så hade inte den här bloggen funnits då hade jag inte suttit här och skrivit om mina tankar och funderingen.

 

Kanske blir 2014 ett bättre år…

 

Har tänk på det jag skriver här. När man läser min blogg kan man få bilden av att det jämt är skit och inget har en mening men så är det ju inte jämt skit, det är tillfällen där man är glad och känner sig positiv och att det känns att det här kommer ordna sig.

 

Det kräv så lite att man ska få den känslan kanske ett mail, sms eller ett telefonsamtal att man bara får känna sig levande känna den där känslan att man syns att någon ser mej att man inte är osynlig att det faktiskt finns dom som bryr sig om hur jag mår och vad jag gör.

 

Jag vet ju att jag är en bra person och en bra vän hur ska jag bara få visa det, Utmaningen är ju att få chansen att visa sig och jag vet ju att det bara är jag själv som kan göra nåt åt det.

 

Jag fortsätter min kamp mot ett innehållsrikare liv.

 

Nån gång så ska jag skriva här att jag är nöjd med mitt liv.

 

 

Sköt om er!

 

 

Det var ju ett tag sen jag skrev här nu, har tänkt många gånger att jag ska skriva  men till vilken nytta har ju inget positivt att skriva om tyvärr, så det har inte blivit av,

 

Livet  rulllar på och jag jobbar,äter,sover typ.

 

Tänk om allt vore så lättt som det vore i tankarna, då skulle man kunna göra så mycket mer åt allt, men så kommer den där spärren där man orkar inte ta tag i det och så rinrer det ut i sanden.

 

Jag är inte dum jag vet ju vad jag gör, det jag gör är ju att jag kastar bort det här livet istället för att ta vara på det innan det är för sent, önskar att jag var dum och inte förstod bättre då hade det varit lättare och slippa frustrationen av att man hamnar på ruta 1 igen, orkar inte gå in på några detaljer är ändå ingen ide.

 

på det igen bara....

 

Sköt om er!