Nyårsafton 2013
Då var det nyårsafton igen då, och här sitter man ensam på nyårsafton, det känns väl lite blandat faktiskt. Jag har ju varit inställd på att det kunde ha blivit så här. Jag har försökt göra det bästa av situationen, men det känns ändå tungt att sitta ensam hemma och ”fira” det nya året, men egentligen är det en dag som alla andra men ändå speciell.
Men nu är det som det är inget jag kan göra nåt åt just nu, så det är bara att gilla läget och som sagt göra det bästa man kan av det, man är ju inte en sämre människa bara för att man sitter ensam på nyårsafton… eller? Inte sämre kanske men ensam är man ju helt klart det är inget jag förnekar, men det sista jag vill är att någon ska tycka synd om mej,
Jag vill bli behandlad för den jag är och inte för min situation, så ni som läser det här tyck inte synd om mej, det tjänar inget till, det är inte mitt syfte med min text att jag ska få folk att tycka synd om mej, jag skriver som jag känner och hur det känns för stunden mina Innersta tankar som ingen vet om. Inte för att bli ett ”offer”.
Jag brukar inte tycka om att se tillbaka försöker se framåt men för att sammanfatta 2013 så har det egentligen inte hänt så mycket mer än det vanliga,
Räknade lite och kom fram till att jag kanske har träffat 10st nya personer i år och varav 2 av dom har jag lite kontakt med men att kalla dom vänner vet jag inte om det går, jag vet ju att vänskap är en process som tar lång tid att bygga upp, och jag försöker vara en bra vän och bry mej, men ibland känns det som om det bara är jag som gör det, att det blir liksom en monolog,
Att det oftast är jag som ska ta kontakten och vara den som bryr sig. Men jag vill också känna att någon bryr sig om mej, ringer och hör hur det är och hur dagen har varit osv, jag tycker inte det är för höga krav i alla fall, men kanske har jag för höga krav. Men jag vill ju komma någonstans jag vill inte stå på samma ställe och trampa, jag vill ha ett liv, det kan inte vara omöjligt,. Fast ska jag vara ärlig så känns det som om det kan det ibland.
Jag ska iallafall försöka få 2014 till ett bättre år och försöka ta tag i mej mer för jag vet att jag kan göra mer, jag kan mer än vad jag tror att jag klarar av.
Ska även försöka jobba mindre för jobbet är ju min flykt ifrån verkligheten jobbar jag mindre så kanske jag tar tag i mej mer när jag inte kan jobba bort ensamheten.
Det visar sig hur det går men jag ska ha som mål att träffa fler nya människor 2014 än 2013.
Jag börjar så.
Jag hoppas ni alla får en bra nyårsafton och ett bra 2014
Gott nytt år!
Hej
Jag känner igen mig i det Du skriver. Även fast vi inte känner varandra så är det många tankar och känslor vi delar. Jag sträcker mig ut mot världen och hjälper men som sagt, det känns bara som det är en enkelriktad gata. Jag har inte heller några "vänner" kvar. Dom har försvunnit utan att jag förstår varför. Om man åtminstone haft ett praktgräl som man kan minnas anledningen så hade det varit guld. Men livet är inte alltid så generös. Jag har senaste 7 åren vänt mig inåt. Eftersom den enda gemensamma nämnaren både i relationer och i vänskap är ändå jag. Vad är det jag gör för att dom helt plötsligt ska kasta in hatten på mig? Jag vet att jag är en värdefull människa, precis som Du. Vi är bara lite ensamma och stundom kan det kännas lite svårt. Kanske upplever världen mig för mycket av ett "original" för att dom inte ska veta hur dom ska ta mig.. Ändå, det känns svårt. I år satt jag inte ensam på nyårsafton. Barnen var med mig men satt för det mesta och tittade på tv eller höll på med mobiltelefoner/datorerna. Det är läskigt när man kan känna sig helt ensam även fast man är i ett rum med människor man älskar. Kram på Dig, vet att jag finns här för Dig. Kanske vi kan fira nästa nyår tillsammans? Det hade varit trevligt att få ett glatt nyår för ovanlighetens skull. Kram från mig
Hej
Jag var också ensam på nyårsafton. Inte första gången det händer. Som så många andra vanliga kvällar.
Jag vill inte ha det så här längre. Jag måste bryta den här isoleringen som jag satt mig i. När jag var yngre var mitt liv inte alls på det här viset. Visst, ett drag av ensamvarg har väl alltid funnits i mig men det har accelererat till någonting som helt tar över mitt liv och kväver mig. Dåliga erfarenheter av en dålig relation tog liksom knäcken på mig. Blev rädd för andra människor och rädd för att bli sårad och bortstött.
Och åren går. Jag har nyss stoppat ner alla julsaker. Hur kommer livet att vara när jag plockar upp dem nästa gång? Jag har så många gånger önskat att något slags mirakel ska ske, att plötsligt ska någon dyka upp i mitt liv, någon som ska ta min hand och hjälpa mig att leva livet och ta vara på möjligheterna.
Jag vet innerst inne att den personen måste vara mig själv.
Jag hoppas att 2014 blir ett år av förändring för oss alla som kämpar med och mot ensamheten. Allt är möjligt. <3
Jag hoppas också att du orkar fortsätta att skriva i bloggen.
Det ger mig mycket att upptäcka att det finns någon annan som i princip sätter ord på mina tankar och som nästan beskriver mitt liv.
Kände mig nästan desperat i dag p g a ensamheten och att jag inte orkar ha det så här. Då hittade jag din blogg.
Tack för att du skriver och berättar.
Sköt om dig.
Hej
Har läst dina texter ett tag nu, känner igen mig på många sätt.
Är egentligen en väldigt social person men har väldigt få vänner, dom jag har, är gifta med barn så vi ses kanske 2-3 ggr per år.
Jag undrar ofta varför jag är ensam, har ingen relation just nu, 2 år sen sist har varit korta , typ 6 mån, sen så rinner det ut i sanden. Firade även jag nyår 2013 ensam.funderar mycket på det här med kärlek,när ska jag hitta någon,finns det någondera mig?, osv Önskar dig en god jul!
