Dags igen för ett nytt inlägg.
Ca 4 år sen nu jag skrev sist nu.
Och har det blivit bättre? Nja till och från men just nu är det som det var när jag slutade skriva, jag slutade mest skriva för jag orkade inte, jag gav upp jag bara levde vidare utan mening levande död typ, tragiskt? Ja verkligen.
Men vet inte hur jag ska ta mej ut detta faktiskt, nu är jag ensammare än jag nånsin varit känns det som i alla fall kanske har det varit värre eller så har jag bara glömt bort hur det var när det var som sämst.
Så vad har hänt på dessa 4 år? Ja mycket men inget som gjort mej mindre ensam tyvärr visst ett tag så har jag känt mej mindre ensam men på nåt sätt lyckas jag alltid komma tillbaka till den här känslan som att det spelar ingen roll vad jag gör ändå kommer jag tillbaka till ensamheten.
Jag har jobbat massor för att slippa känna efter och det resulterade ju självklart i att jag blev utbränd, som om jag inte kunde räkna ut men det men det sket jag i bara jag slapp känna efter, känna den där känslan om att ingen bryr sig, ingen ser en, och på arbetet så är man någon man syns man har ett syfte man gör något som andra personer uppskattar det får en mening, tyvärr fel mening för man vill ju ha det privat och inte leva för sitt jobb det ska vara tvärtom man ska jobba för att kunna ha ett liv inte jobba för att få ett ”liv”.
Men nu är jag tillbaka på jobbet till 100% efter ca 1år och resan börjar om igen, kampen för att få ett socialt liv slippa känna sig ensam efter jobbet, få nåt att leva för, för jag förstår ju att det finns det men jag vet bara inte hur jag ska börja kampen för att komma dit.
Det är som en spärr som hindrar mej att komma vidare det är så lätt i tankarna men i verkligheten så kommer man inte vidare det är som man stannar till och blir förlamad och det slutar i att man fastnar igen.
Får se om jag fortsätter skriva mer frekvens igen.
Sköt om er där ute!
