Dags igen för ett nytt inlägg.
Ca 4 år sen nu jag skrev sist nu.
Och har det blivit bättre? Nja till och från men just nu är det som det var när jag slutade skriva, jag slutade mest skriva för jag orkade inte, jag gav upp jag bara levde vidare utan mening levande död typ, tragiskt? Ja verkligen.
Men vet inte hur jag ska ta mej ut detta faktiskt, nu är jag ensammare än jag nånsin varit känns det som i alla fall kanske har det varit värre eller så har jag bara glömt bort hur det var när det var som sämst.
Så vad har hänt på dessa 4 år? Ja mycket men inget som gjort mej mindre ensam tyvärr visst ett tag så har jag känt mej mindre ensam men på nåt sätt lyckas jag alltid komma tillbaka till den här känslan som att det spelar ingen roll vad jag gör ändå kommer jag tillbaka till ensamheten.
Jag har jobbat massor för att slippa känna efter och det resulterade ju självklart i att jag blev utbränd, som om jag inte kunde räkna ut men det men det sket jag i bara jag slapp känna efter, känna den där känslan om att ingen bryr sig, ingen ser en, och på arbetet så är man någon man syns man har ett syfte man gör något som andra personer uppskattar det får en mening, tyvärr fel mening för man vill ju ha det privat och inte leva för sitt jobb det ska vara tvärtom man ska jobba för att kunna ha ett liv inte jobba för att få ett ”liv”.
Men nu är jag tillbaka på jobbet till 100% efter ca 1år och resan börjar om igen, kampen för att få ett socialt liv slippa känna sig ensam efter jobbet, få nåt att leva för, för jag förstår ju att det finns det men jag vet bara inte hur jag ska börja kampen för att komma dit.
Det är som en spärr som hindrar mej att komma vidare det är så lätt i tankarna men i verkligheten så kommer man inte vidare det är som man stannar till och blir förlamad och det slutar i att man fastnar igen.
Får se om jag fortsätter skriva mer frekvens igen.
Sköt om er där ute!
Vad ska du göra på semestern 2023? Läste alla dina inlägg sedan 2012 men lyckades inte klura ut om du har några intressen eller vad du jobbar med, mer än att det är något där man kan jobba extra. Ett tips om du inte kommer på något kul alls är att boka in dig på vandrarhemmet på Skeppsholmen i Stockholm och göra en liten grej av att besöka tex museer och jazzklubbar i stan, ta mobilbilder till bloggen, prata med personalen där och kanske andra gäster, och lägga upp som blogg. Att sitta hemma i en lägenhet med neddragna persienner är antagligen bland det sämsta. Kanske har du helt enkelt fel jobb, något osociala jobb. Gick inte att klura ut från det du skrivit vad du jobbar med eller i vilken landsända. Men det är inte för sent att byta yrkesbana även om det kräver att du tar sats och kanske skolar om dig. Tänk dessutom på att det varit pandemi, så om det gått extra trögt för dig med det sociala sedan år 2020 så beror det nog ganska säkert på den. Så du kan inte ta de senaste fyra åren som en prognos på hur det blir nästkommande fyra år.
Nu har jag bara läst detta inlägg, men eftersom du ändå har ett jobb att gå till måste det väl vara betryggande att veta att du kan få den sociala biten där. Jag är också fruktansvärt ensam på min lediga tid, men det beror mycket på min bakgrund. Har varit i alkoholmissbruk i 23 år och har som nykter i drygt 4 år börjat vakna upp och se att "kejsaren är naken". Dvs, de "vänner" jag hade i missbruket var inga vänner utan endast utnyttjare, och som tillnyktrad insåg jag att jag inte hade några anknytningar kvar bland "vanligt" folk, förutom morsan och släkten.
Det har varit en oerhörd kamp för mig att komma tillbaka och komma in socialt bland folk, som du kan läsa om på bloggen jag länkar till. Läser du den så kanske du kan få lite perspektiv på ditt eget liv.
Ha det gott!
Hej! Fint att du skriver igen, hoppas du hittar ngt som lindrar ensamheten. Själv tror jag mycket på terapi, det blir lätt en ond cirkel. Sedan tänker jag att vissa av oss får dras med en ensamhetskänsla i hela våra liv, av olika orsaker, men att den kan bli mindre stark..
