Frustrerande...
Ensamhetens baksidor är just det här att när man känner att man verkligen behöver ”umgås” med någon eller bara få det där smset eller samtalet där någon undrar hur det är och är intresserad vad som händer eller vad som har hänt under veckan/dagen så är det bara tyst och tomt.
Det är så otroligt frustrerande när man känner att man har så mycket att ge men har ingen att ge den till och till slut så tappar man orken och orkar inte bry sig länge man tappar den där gnistan som gör att man orkar kämpa, och så känns det just nu.. jag försöker och försöker men alltid är det nåt… såna här tillfällen det är lika bra att gå och lägga sig och hoppas att nästa dag blir bättre…
Men som jag skrivit förut så fortsätter jag kämpa för innerst inne vet jag ju att min tid kommer om det så ska ta 5år eller 10år så vägrar jag ge upp detta men det känns tungt ibland. Men så är väl livet det går upp och ner hela tiden.
Sköt om er.
