ENSAM I LIVET

Jag tänker inte skriva något mer negativt på ett tag nu, det får räcka som det är.

Det ger inget längre att älta samma sak om och om igen här

Jag ska försöka gå vidare i livet, jag är ju en stark person egentligen om jag bara ger det en chans och det tänker jag göra nu! (igen)

Återkommer om positiva saker istället!

Just nu så känns allt så meningslöst som om det inte är någon mening med något som om man själv står stilla men det andra rör sig som om man står vid sidan om och tittar på och ser hur tiden rinner i väg och man själv står stilla i livet. En hemsk känsla av maktlöshet och frustration när det känns som om jag verkligen försöker men jag kommer ingen vart och resultatet blir att jag anklagar mig själv att det ät mitt fel.

Mitt fel att det är som det är och kanske är det så börjar faktiskt tvivla det är kanske mej det är fel på att jag får skylla mej själv, jag vet faktiskt inte längre hur jag än gör så känns det som om jag kommer tillbaks till ruta noll igen eller att det till och med går på minus.

Jag är inne i en neråt period nu känns det som är svårare än vanligt att komma någonstans man står och trampar och känns som det inte är någon mening med ens att försöka längre.

Som om det är så här det ska vara att jag måste acceptera att det är som det är

Det känns tungt men just nu känns det som om det är så här mitt liv är och att jag inte kommer någonstans att min energi och motivation är slut. Men jag hoppas det bara är en tillfällig svacka men har tyvärr känt så här ett tag nu men så är det väl går upp och ner i perioder och just nu är en ner period och kanske tar det bara olika tid att komma upp för ”backen”.

Det får tiden visa hur det går.

Och ska jag vara ärlig så skrämmer det mej lite att jag inte är så positiv som jag brukar som sagt känns inte som om det kommer lösa sig just nu känns som om det liksom tar stopp här och jag inte kommer vidare jag kämpar och kämpar men inte tillräckligt för då hade jag inte skrivit det här då hade jag haft i alla fall nåt positivt att skriva här kanske.. eller jag vet inte blir så trött på mej själv ibland och mina tankar

Jag stänger in mej mer och mer känner att jag är så rädd för att släppa in människor i mitt liv för att jag är så rädd för att bli sårad och därför tar jag på mej ”skygglapparna” och öppnar mej inte på det sätt jag har gjort förut kanske är det skyddsmekanismen som har aktiverats som gör att jag inte tillåter mej själv att öppna mej lika mycket att jag stänger in mej mer och förtränger mina känslor och tankar försöker intala mej att jag är stark men innerst inne kanske jag inte är det jag skjuter bara den känslan längre och längre in och tull slut så kommer den fram och man känner så här… jag vet inte men det är tungt för ska jag vara ärlig så vet jag inte vad jag ska göra längre för at komma någonstans med mitt liv.

Det är en obehaglig känsla.

Det blir nog bättre..

Sköt om er.

Var ett tag sen jag skrev något ”vettigt” nu och jag har om jag ska vara ärlig har jag inte haft ork eller lust att skriva något, känts som om jag än en gång stått och trampat på samma ställe och det kändes helt meningslöst att skriva nåt då för vem skulle vara intresserad av att läsa om mina tankar och hur jag känner det men kanske kan det hjälpa någon annan som är liknande situation att kanske få lite motivation att göra något genom att läsa det här och hur jag ser på saker och känner så då är det självklart bra och kan jag bara få en person att tänka till och kanske förändra sitt tankesätt så är det helt klart värt det!

Söndag igen då och det är både för och nackdelar med att helgen är slut fördelen är att man slipper sitta i ensamhet och försöka fördriva tiden med olika saker bara för att tiden ska gå framåt i snabb takt så att det blir måndag fortare och det blir arbetsdag igen och jag får tänka på annat och göra nåt meningsfullt för oavsett hur dåligt jag mår eller hur ensam jag känner sig så försvinner det när jag kommer till jobbet det är som om det inte finns längre då och en helt ny värld öppnar sig men väldigt farligt när man ser jobbet som en ”frizon” för visst så önskar jag att det inte vore så att man ser fram emot annat än sitt jobb men nu är det som det är och i brist på annat så gör det att jag mår bra när jag jobbar får en sån positiv energi på mitt jobb som gör att jag orkar kämpa i veckorna. Tyvärr försvinner den energin på helgerna ibland om jag ska vara ärlig.

Nackdelen är ju att det känns som om man bara kastar bort sina helger ibland och att man helst av allt skulle vilja använda den till nått vettigt innan det är för sent. som om man står bredvid och kollar på när man bara låter helgen passera till ingen nytta egentligen.

Men visst finns det perioder i mitt liv då helgerna är positiva också men tyvärr mindre sällan för närvarande som det känns just nu och snart så närmar sig semestern men i år har jag delat upp min semester lite så det ska bli lite bättre i alla fall det visar sig sen hur det gick.

Men jag kan bara inse hur mycket mitt jobb betyder för mej egentligen för utan det så vet jag inte hur mitt liv skulle ha sett ut antagligen hade jag varit på botten och försökt kämpa mej uppåt men nu så ligger jag nära vattenytan hela tiden och orkar kämpa mej över då och då och det betyder mycket för att på sikt kunna nå mitt mål, jag letar bara efter dom rätta pusselbitarna för att få ihop det.

Jag har insett nu att det kommer ta tid och med många motgångar framför mej, det vet jag men jag måste hur tungt det än känns ibland så kommer jag att kämpa mej uppåt efter varje motgång, kanske låter konstigt men känns som om att hur mer motgångar man får desto lättare är det att kämpa om igen som om man blir ”van” på nåt sätt och jag ramlar inte lika djupt varje gång och tänker mest ”på det igen bara fortsätt kämpa för din tid kommer” och tiden får visa om det är 10år eller kanske 20år men ger jag upp nu så kommer jag aldrig att få reda på när min tid var.

The show must go on...

Var ett tag sen nu jag skrev här men har ingen lust med någonting just nu känns så tomt allting, känns som om jag inte har någon energi kvar, orkar inte ta tag i saker. Jag får försöka tvinga mej upp till ytan igen för så här kan jag ju inte ha det.

Hoppas ni har det bra!