ENSAM I LIVET

Var ett tag sen jag skrev något ”vettigt” nu och jag har om jag ska vara ärlig har jag inte haft ork eller lust att skriva något, känts som om jag än en gång stått och trampat på samma ställe och det kändes helt meningslöst att skriva nåt då för vem skulle vara intresserad av att läsa om mina tankar och hur jag känner det men kanske kan det hjälpa någon annan som är liknande situation att kanske få lite motivation att göra något genom att läsa det här och hur jag ser på saker och känner så då är det självklart bra och kan jag bara få en person att tänka till och kanske förändra sitt tankesätt så är det helt klart värt det!

Söndag igen då och det är både för och nackdelar med att helgen är slut fördelen är att man slipper sitta i ensamhet och försöka fördriva tiden med olika saker bara för att tiden ska gå framåt i snabb takt så att det blir måndag fortare och det blir arbetsdag igen och jag får tänka på annat och göra nåt meningsfullt för oavsett hur dåligt jag mår eller hur ensam jag känner sig så försvinner det när jag kommer till jobbet det är som om det inte finns längre då och en helt ny värld öppnar sig men väldigt farligt när man ser jobbet som en ”frizon” för visst så önskar jag att det inte vore så att man ser fram emot annat än sitt jobb men nu är det som det är och i brist på annat så gör det att jag mår bra när jag jobbar får en sån positiv energi på mitt jobb som gör att jag orkar kämpa i veckorna. Tyvärr försvinner den energin på helgerna ibland om jag ska vara ärlig.

Nackdelen är ju att det känns som om man bara kastar bort sina helger ibland och att man helst av allt skulle vilja använda den till nått vettigt innan det är för sent. som om man står bredvid och kollar på när man bara låter helgen passera till ingen nytta egentligen.

Men visst finns det perioder i mitt liv då helgerna är positiva också men tyvärr mindre sällan för närvarande som det känns just nu och snart så närmar sig semestern men i år har jag delat upp min semester lite så det ska bli lite bättre i alla fall det visar sig sen hur det gick.

Men jag kan bara inse hur mycket mitt jobb betyder för mej egentligen för utan det så vet jag inte hur mitt liv skulle ha sett ut antagligen hade jag varit på botten och försökt kämpa mej uppåt men nu så ligger jag nära vattenytan hela tiden och orkar kämpa mej över då och då och det betyder mycket för att på sikt kunna nå mitt mål, jag letar bara efter dom rätta pusselbitarna för att få ihop det.

Jag har insett nu att det kommer ta tid och med många motgångar framför mej, det vet jag men jag måste hur tungt det än känns ibland så kommer jag att kämpa mej uppåt efter varje motgång, kanske låter konstigt men känns som om att hur mer motgångar man får desto lättare är det att kämpa om igen som om man blir ”van” på nåt sätt och jag ramlar inte lika djupt varje gång och tänker mest ”på det igen bara fortsätt kämpa för din tid kommer” och tiden får visa om det är 10år eller kanske 20år men ger jag upp nu så kommer jag aldrig att få reda på när min tid var.

The show must go on...