Ensamhet

Det jobbigast med att vara ensam tycker jag är att man inte har nån att berätta saker för om nåt har hänt eller nån som frågar hur man mår eller om man vill hita på nåt såna där spontana saker.
Men man vänjer sig tyvär med ensamheten men när man har fått känna på lite hur det är att inte vara ensam så är det otroligt jobbigt att vänja sig tillbaks igen för det är det som gör att man ibland tvekar om att ta det där steget eftersom det kan vara så jobbigt ibland att "anpassa" sig igen till det ensamma livet
men man måste ju våga för att komma nånstans och jag brukar tänka att jag får väl ta smällen när den kommer igen och det gör den ju tyvärr så mår man dåligt ett tag tills man vant sig igen och så där snurrar det runt runt men hur länge orkar man egentligen vara med i det där ekorrhjulet? finns det en gräns på hur mycket man egentligen orkar och vad händer då? för det är psykist påfrestande att börja om på ruta ett igen gång på gång det tar på krafterna men man måste ju om man inte vill vara ensam resten av livet och det vill jag absolut inte vara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0