Känslomänniska
Men jag har inte alltid varit en sån här känslomänniska en period i mitt liv så var jag väldigt känslokall men kanske så satte man på sig skygglapparna och försökte ignorera känslorna och blev känslokall istället men verkligheten kommer alltid i kapp. jag tror att man formas i livet och man blir den man är av det man har upplevt i livet.
Jag har aldrig skrivit så här mycket känslor som jag har skrivit i den här bloggen och kanske hjälper det att få ut sina känslor på nåt sätt sen om det "bara" är i text spelar nog ingen roll för bakom alla som skriver så finns det ju en person som också har känslor.
Hoppas alla som läser det här har det så bra det bara går!
Om jag får säga det tycker jag det är otroligt skönt att läsa om dina känslor. På flera plan. Dels för att jag känner mig mindre ensam och mer normal.
Och lättnaden att befinna sig i någons annans huvud än ständigt i mitt. Jag kan ha så fel men det känns som du är en positiv och stabil person i grunden. Det behöver jag/vi här i världen!:)
Tack det känns skönt att läsa att nån tycker om att läsa alla mina tanka som jag skriver här och bara veta att det hjälper någon det betyder mycket för mej för precis som du skriver så är det samma även för mej man känner sig mindre ensam när man vet att man inte är ensam om den här situationen.Jag försöker ialla fall vara positiv men det är inte så lätt alla gånger vissa dagar är värre än andra men så är det ju i livet det går upp och ner och vissa dagar vill man bara ligga i sängen och sova bort hela dagen för man är så trött på allt.man kan ju inte göra mer än att försöka blir det bara små små framsteg så är det ju bättre än inget.Hur brukar du göra när allt känns hemskt? för hur vi än gör så kan vi inte ge upp vi måste för att få veta om vi lyckades nån gång i livet. ja vi behöver mer positiva saker här i livet och man måste ju börja någonstans :)
