Känslor
Jag har inget svårt att utrycka mej och prata om känslor och hur jag känner för/om personer men träffar man nån som ää motsatsen så blir det en väldigt jobbig situation har ja märkt eftersom man på ett sätt inte vill "skrämma" i väg personen och på ett annat sätt så vill man ju veta vad personen tycker det blir en väldigt svårt balansgång när man är så olika på att prata känslor.
jag kan känna att man blir liksom låser sig själv att man vill berätta vad man känner men man stoppar sig själv just för att man inte vill vara för "på" och skrämma bort personen.
men man kan ju inte hålla sina känslor inom sig i längden det går ju inte men ändå så vill man ju inte förlora nåt genom att skrämma bort personen hur ska man då göra? för jag är sån person att jag vill veta vad personen tycker och jag tror på ärlighet i stället för att hålla nån annan människa på "sträckbänken" genom att inte vilja prata om det.
Alltid bättre att vara ärlig ifrån början än att vara det för sent anser jag så skulle iallafall jag velat bli behandlad.
Denna ovisshet är otrolig jobbig när man inte vet var en person tycker och vill.
Kan nog jämföras med en slags "psykisk tortyr".
ja, balansgång. Alltid. Så himmla rädd att skrämma iväg folk för att man är för "på". Så man står bara å trampar för man vet inte hur man ska bete sig. Snälla ge mig en handbok! Hhah är det detta man kallar social kompetens? Isf har jag noll av det varan.
Ja känner igen mej så väl i det du skriver man står där och stampar och inte vet hur man ska bete sig för att inte vara för "på" men ändå så kan man ju inte vara mer än sig själv och duger man inte som man är så egentligen är det ju ingen ide att fortsätta men man vill ju så gärna inte skrämma i väg folk man vill ju ha kvar personen och man är liksom någon annan egentligen när man inte kan vara sig själv och utrycka alla känslor man egentligen vill men precis som du skriver så är det en svår balansgång och det finns ju tyvär ingen handbok hur man ska vara. men jag tror att man kan bara vara sig själv egentligen det måste ändå löna sig i längden.. hoppas jag iaf. om det kallas social komptens vet jag inte men vad är egentligen social kompetens hur ska man vara då? finns det några riktlinjer man ska följa? man kan ju inte vara mer n sig själv och alla är ju unika på sitt sätt och allt är ju relativt beror ju på vem man jämför med också. det är inte lätt det där
jag har nog tappat bort vem jag är i desperationne av att passa in någonstans. Jag har provat alla roller. Vara mig, vara någon annan och inget har funkat. Så idag när folk säger -var dig själv- har jag liksom ingen aning..Hur är man då? Knäppt va? =)
Önskar jag hade ett bra svar på den frågan men det finns inget "rätt svar" men det är inte lätt det där för man vill ju vara sig själv men till slut så undrar man ju om det är just det som är felet och man testar att vara på nåt annat sätt för man blir ju precis som du skriver man blir "desperat" till slut för att passa in och testar olika saker men jag hoppas du hittar tillbaka till dej själv för du är ju den enda som vet hur du ska vara för att det ska kännas så bra som möjligt men det är inte lätt det där..
