Saknar....
För ensam är inte stark.
Är jag den enda som svarar här:-)?
Jag vet, vet precis känslan. Även om jag just nu har "bara" en riktigt god vän. Jag söker också.
En sak jag tänkt på är att vänd på det! Jag förstår din känsla. Istället för att tänka på vad du saknar och önskar, ge det du saknar och önskar till andra.
Ge det till ditt barn. Bara ge utan tanke på dig.
Om du orkar, jobba ideelt, gå med i nåt intresse och försök att fokusera på dem andra och ha roligt.
Jag har märkt (även på mig själv tidigare år) att när man är väldigt behövande så lyser det igenom, man blir också kanske "för" glad då man verkligen träffar någon...etc. Så därför fokusera på den andra istället....Vänd intresset också mot intressen.
När du har ditt barn hos dig (vet inte hur gammalt det är) så kan de se till att det leker med något annat barn, en kompis till ditt barn. Då kan du bjuda in på nån fika i samband med det eller så, eller stämma träff i lekpark. Inget konstigt med det:-)! Så kan du skapa kontakter omkring dig.
Många kommer att vara bekanta och allt i många år men ett år kanske det smäller och du har en/flera nära vänner....
Jag saknar också, lever mer isolerat än jag vill...men glad över det jag har...
Så hemskt att det lyser igenom..min desperation, mitt behövande. För glad, kan inte hjälpa det, men ja, jag blir alltid FÖR glad.För glad, för ledsen, för arg. Hatar det. För hatar det.
Jag saknar med...saknar för mycket.
Em:Ja tydligen är det inte många som svarar här men jag är glad för dom som gör det eftersom jag vill ju ha respons på det jag skriver och kanske så andra synviklar på det hela än hur jag uppfattar saker och många gånger så tänker man ju inte hela vägen man är ju instängd i sina tankar på nåt sätt och då är det svårt att se "helheten". men det där med att spontanaträffa folk är ju inte så lätt tyvärr som man kan tro visst det är lättare ibland när man har barn och har funderat på det där med ideelt arbeta för jag vill gärna få den där känslan att man gör nån nytta för andra det tror jag skulle stärka självkänslan på nåt sätt men jag vet inte men det är ju det där igen att man ska ta steget över också det är ju inte så lätt alla gånger atta bara ringa runt och fråga om dom behöver hjälp men när man väl är "inne" i nåt så är det ju mycket lättare. jag önskar att saker var lika lätt som att när man skrive det i text men sen i verkligheten så är det svårare att göra allt man skriver. och EN vän är bättre än INGEN vän så jag är glad för din skull som har en vän det betyder mycket för man kan ju tex bygga vidare med flera relationer när man har en och kanske får en vän att bygga upp sitt mod til att skaffa flera eller kan man som två göra mer saker som leder till mer?
Alena:Förstår din känsla verkligen man vet inte hur man ska hantera olika situationer kanske är det just det som är felet att man saknar för mycket? att man går och hoppas på det där drömlivet så det rinner över när det inte blir som man har hoppats på?
