Fredag
Jag önskar verkligen att jag hade en vän som man kunde prata med och som man kunde bryr sig om som hörde av sig och frågade hur man mådde och som man själv bara kunde spontan ringa och höa hur läget var.
men har man kommit över skolåldern så är det inte så lätt att hitta nya vänner har försökt genom nätet men oftast kan dom inte vara 100% vänner man känner sig bara som nån ibland som kommer i andra hand när det inte finns nåt annat och då är det lika bra att skita i det för jag vill ha en vän som man kan 100% lita på annars får det vara.
Men kanske har jag för höga krav? men hur bra mår man när man vill ha bekräftelse och vill kolla var man ligger hos personen hela tiden det funkar inte i längden att ha dt så att man går runt och undrar vad den tycker om en.
men ändå så måste jag överleva måste orkar för min dotters skull och för min egen skull för att jag vill inte ha det så här resten av livet. jag behöver inte ha massor med vänner det skulle räcka bra med en vän som man kan lita på till 100% och man vet var man har.
Den tiden kommer det vet jag men när.???
Hej
Kom hit via ensamakademiker. Tycker att du har en del att komma med där.
Av vad jag förstod så är du i chefsposition? Det är positivt, då litar folk på dig, eller du har kvaliteer som gör att du kommer framåt. Men även det kan bli ensamt. Är själv i chefsposition och jag märker att det är annorlunda, man kommer och bör inte komma folk för nära, ingen man skvallrar med. Märker på min assistent att hon agerar på annat sätt än vad jag är van vid. är själv inte van vid att vara chef, bara varit i 1,5 år.
Du har en dotter också. Som du säger så borde det också vara positivt. Vad jag hört så ska det snarare vara mer negativt att vara utan barn än med om man kommit upp i viss ålder i alla fall.
Hur har det kommit att du blivit så ensam som du har blivit? Har du flyttat mycket?
Jag har själv barn och jag har 2 jag känner mig komfortabel med och umgås med då och då men barnen tar mycket tid. Speciellt en av dem är jag väldigt rädd om.
Du har rätt att om man söker bekräftelse på ett visst sätt och blir osäker så märks det på en...Har du funderat på några aktiviteter bara för din egen skull? Inte för att söka vänner utan nåt som man tycker är roligt. Jag funderar på en hel del, en förening som verkligen är nåt jag gillar, funderar på att lära mig köra båt också...
Jag uppskattar bekanta, behöver inte supernära vänner men har inget emot det heller. Tyvärr har jag lite tid för att knyta nya bekantskaper men försöker. På mitt jobb som sagt, som chef, det är svårt. Och tiden är knapp med barn även om de ger väldigt mycket.
Jag tror detta är ett vanligt problem. I vissa åldrar, tex under barnperioden, blir det svårare och mindre flexibelt och familjen tar mycket tid.
Hej Tack för kommentaren, det som slår mej är hur folk som är helt okända ta sig tid att skriva så mycket det värmer..
Jag håller med dej i det du skriver jag vet ju att det är så det är ju det som är så jobbigt att man vet själv att man vet att man är en bra person och folk litar på en.. ja jag har flyttat mycket av olika andledningar det är det som gjort att jag har tappat kontakten med alla och nu får man sota för det och det är inte så lätt som vuxen att skaffa nya kontakter har jag märkt iaf inte som vill vara "vänner"på 100% bara då och då när det passar och det är jag inte intresserad av då för hur bra mår man då när man inte vet när man duger som vän..
ja jag är i chef har varit det i ca samma som du 1.5 år och jag trivs bra på jobbet för jobbet ha rjag inget problmen med mitt jobb och mitt privatliv har jag lyckats hålla i sär som tur är..
Hej igen!
Jag har tänkt mycket på det du säger om vänner till 100% och ta sig tid för varandra. Jag har under många åre längtat efter det. Nu har ju jag en sådan vänskap och jag vårdar den men nu när jag har det så tänker jag på en sak till....att det man söker är kanske då mera ett förhållande, för där får man ju allt det där, den där uppmärksamheten.
Trots att jag har den vännen så träffas vi inte ofta ändå pga vi båda har familjer och intressen. Vi var faktiskt kollegor från början. Men ändå är vi nära och pratar, jag har lyssnat på henne då hon ringt upp mig och varit ledsen. Och tvärtom. Men så har vi båda jobb, familj, intressen...Och det tog 5 år innan vi blev så nära vänner.
Vad jag menar att mycket handlar om ens förväntningar. Nu har jag inte förväntningen om "själsfränden" utan är bara glad för mer umgänge, att göra saker tillsammans.
En på mitt jobb är bra på att knyta kontakter. Hon har hund också och jag hör hur hon knyter kontakter. En hade hon träffat på sina hundpromenader, deras hundar gillade varandra och de ses en gång i veckan på hundpromenader. Nu funderar hon på att bjuda in denna person för att de ska kunna prata mera...Det är lätt och så svårt, men nåt att lära sig utav:-)! Det behöver inte vara så djupt och enormt medkännande, men nån av dessa mer ytliga kontakter kommer bli närmare så småningom. Det är bra att börja med nåt intresse, genom intressen möter man andra som vill göra samma sak och det ena ger det andra. Men hursom, i vår ålder, med heltidsjobb, egna familjer, kan man inte ha de vänskaperna man kunde ha som ung och singel...men man kan vara nära ändå!
Just nu tar jobb och familj mycket tid för mig. Jag har mött några andra som vill utåka sin vänkrets via nätet och vi har träffats en gång och planerar en gång till. Sedan i vår ska jag lära mig paddla kanot bara för att jag tycker det är roligt:-)! Och jag tror att man ska hålla sig aktiv och det ena kommer ge det andra på sikt.
Jag tycker om din inställning att aldrig ge upp. Har du inte bra kontakt med ditt barns mamma?
Jag önskar dig all lycka till med den nya dejten:-)! Ta det bara lugnt, känna att du är värdefull. Blir det inte förhållande, kan det bli en vän:-)!
Jag tycker om hur du skriver och framtidstron och intensiteten i det, känns "levande" och att trots att jag förstår att du inte tycker om din situation så gör du nåt åt det och inte tappat tron!
Jag har förresten också flyttat mycket...
Hej!
Hamnade på din sida av en ren slump,kände nog som du beskriver i dina rader.
Förutom att jag är ensam utan barn och studerande.
I dagens värld så tittar man först på hur mkt potentiella partnern tjänar för att sedan ta beslutet att våga lära känna personen.Det var hård draget,men ändock inte så lätt fasst än jag av vad jag fått höra är en attraktiv tjej,åsikter,envishet,massor av kärlek och glädje .Älskar att skratta och få andra att se möjligheter och det ljusa i tillvaron.
Det kanske har ordnat sig för dig nu?,du kanske inte längre är singel och ensam?:=)
Jag blev så nyfiken på vem du kunde vara,du formgav dina ord på ett sätt som fick mig själv att känna igen mig.
Skriv en rad till mig vetja,vore trevligt!!
Kloka människor finns det ont om...
Må så gott:=)
Kram/Anna
Anna:Hej tack för dina kommentarer alltid trevligt att få lite respons på det man skriver och visst är det så det är ont om kloka människor har jag också märkt.. kunde inte skriva en rad til dej eftersom din mail inte funkade så du vet.. hoppas du har det bra!
Jag har alltid varit ensam
Insett ingen vill ha mig som vän
Insett kommer alltid vara ensam
Hur ont det än gör
Oälskad och skulle inte finnas
Visar inte det men gråter så mycket inombords
