Kanske hjälper det här?
Egentligen vet jag inte varför jag skapade den här bloggen kanske för att få ut mina innersta tankar och känslor.
För man måste ju få ut hur man mår på nåt sätt och har man ingen att prata med så kanske det här är ett alternativ?
Jag är så oerhört ensam har ingen och då menar jag verkligen ingen vän som jag kan ringa tex och fråga om man ska hitta på nåt med.
det gör så ont att varje dag efter jobbet och varrannan helg(har en dotter som jag har då) sitta här i ensamheten och tänka på hur misslyckat mitt liv vart egentligen men jag försöker verkligen ta tag i livet genom tex dejtningsidor och dylikt men gång efter gång så misslyckas det så till slut så undrar man ju om det är nåt fel på mej. men jag vet inte vad vore enklare om jag fick en förklaring men det är alltid samma sak hur länge orkar man börja om ifrån nytt hela tiden? jag vet ju att jag är en bra kille som ställer upp och är snäll(kanske för snäll ibland) men vad är det då jag gör för fel? jag förstår inte och det så frustrerande att inte veta vad som är felet kanske har jag bara otur?.
Jag vet faktiskt ärligt inte längre vad jag ska ta mej till för så här kan jag ju inte ha det resten av mitt liv.
Och vad ska min dotter tycka om mej? en pappa som inte har nåt liv jag vill ju inte att hon ska tycka synd om sin egen pappa det vore ju inte rätt att den personen som jag älskar mest ska tycka synd om och oroa sig om sin pappa.
men jag vet inte längre jag vill så gärna bara få uppleva kärlek få uppleva att nån bryr sig om en att nån kanske frågar nån gång hur jag mår. hoppet är det sista som överger sägs det och just nu känns det verkligen som jag börjar närma mej dej punkten men det är just nu kanske känns bättre i veckan eller i morgon eller om några månader vad vet jag.
Det får tiden visa..
hare så bra där ute!
För man måste ju få ut hur man mår på nåt sätt och har man ingen att prata med så kanske det här är ett alternativ?
Jag är så oerhört ensam har ingen och då menar jag verkligen ingen vän som jag kan ringa tex och fråga om man ska hitta på nåt med.
det gör så ont att varje dag efter jobbet och varrannan helg(har en dotter som jag har då) sitta här i ensamheten och tänka på hur misslyckat mitt liv vart egentligen men jag försöker verkligen ta tag i livet genom tex dejtningsidor och dylikt men gång efter gång så misslyckas det så till slut så undrar man ju om det är nåt fel på mej. men jag vet inte vad vore enklare om jag fick en förklaring men det är alltid samma sak hur länge orkar man börja om ifrån nytt hela tiden? jag vet ju att jag är en bra kille som ställer upp och är snäll(kanske för snäll ibland) men vad är det då jag gör för fel? jag förstår inte och det så frustrerande att inte veta vad som är felet kanske har jag bara otur?.
Jag vet faktiskt ärligt inte längre vad jag ska ta mej till för så här kan jag ju inte ha det resten av mitt liv.
Och vad ska min dotter tycka om mej? en pappa som inte har nåt liv jag vill ju inte att hon ska tycka synd om sin egen pappa det vore ju inte rätt att den personen som jag älskar mest ska tycka synd om och oroa sig om sin pappa.
men jag vet inte längre jag vill så gärna bara få uppleva kärlek få uppleva att nån bryr sig om en att nån kanske frågar nån gång hur jag mår. hoppet är det sista som överger sägs det och just nu känns det verkligen som jag börjar närma mej dej punkten men det är just nu kanske känns bättre i veckan eller i morgon eller om några månader vad vet jag.
Det får tiden visa..
hare så bra där ute!
Kommentarer
Trackback
