Fredag ännu en gång.
Då var det helg igen då och helgångesten började komma när man åkte ifrån jobbet och man tänkte på vad man skulle göra i helgen…. Ingenting…..och nu sitter man här och skriver igen då och har ingen aning om vad man ska hitta på som om det är helt tomt man sitter i en bubbla och det enda man vill är att tiden ska gå fort så den spricker och man slipper denna helgångest.
För det är precis så jag ser på helgerna nu för tiden tyvärr ännu en helg av ensamhet och man sitter och funderar på hur det kunde bli så här om det beror på mej själv vad har jag gjort för fel? Varför är det så här? Man sitter och anklagar sig själv och till slut så får man ju för sig att det kanske beror på mej men om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad det skulle vara för fel på mej jag tycker att jag är en bra människa men visst tvivlar jag ibland det kan jag inte förneka som om man vill hitta en anledning till att det är så här kanske vore lättare?
Det känns som om det är mitt fel att jag får skylla mej själv att det är jag som är orsaken till det är som det är och att jag ställer till det för mej. Jag intalar mej själv att det kommer bli bättre hela tiden och att det kommer ordna sig men man börjar ju undra. Visst jag har många år kvar av livet och det kommer förhoppningsvis att ändra sig till det bättre men jag vet inte för första gången på länge så känns det faktiskt som om det inte kommer att göra det och det är ingen trevlig känsla direkt när man känner så.
Det känns så hopplöst som om att jag försöker och försöker men jag kommer ingenstans folk dömer mej utan att vilja lära känna mej på djupet, det är tråkigt att det ska behöva vara så att man inte får visa vem man egentligen är, att man inte får ut allt man har Inombords för jag tror i alla fall att jag är en bra person men det får andra avgöra.
Jag kan inte vara mer än mej själv fast ibland önskar jag att jag vore någon annan att jag var han som inte hade känslor som bara kunde stänga av och gå vidare.
Men jag brukar tänka att allt har en mening i slutändan men när kommer min mening? När får jag uppleva det där som jag bara får uppleva i mina drömmar? Och får jag någonsin uppleva kärlek igen? Jag vet inte men jag hoppas det. jag hoppas att jag kommer hitta kärleken. Om inte så hoppas jag att jag kan få en bra vän i alla fall en vän som bryr sig om mej och undrar hur jag mår och som man kan hitta på saker med.
Det behövs så lite att det ska kännas ”bättre” som om man hela tiden ligger och guppar på vattenytan och minsta grej kan dra ner mej lite längre medands andra saker som händer drar upp mej och jag känner mej levande.
Jag brukar alltid oftast vara positiv men jag vet inte jag har tappat lite av hoppet känns det som om nu, men så här är det ju oftast på helgerna det vet jag ju men ändå är det jobbigt att genomlida 2 dagar av ensamhet.
Jag vill så mycket men det händer inte så mycket som jag önskade kanske är det mitt problem att jag är för positiv ibland att jag tror att det kommer lösa sig och sen går det inte som jag har tänkt mej kanske är det bättre att se saker som om det ändå kommer att gå åt skogen så blir man positiv om det skulle gå bra… jag vet inte mest svammel nu märker jag…
Det är en tung dag nu tyvärr...
Men jag hoppas att ni har det bra!
För det är precis så jag ser på helgerna nu för tiden tyvärr ännu en helg av ensamhet och man sitter och funderar på hur det kunde bli så här om det beror på mej själv vad har jag gjort för fel? Varför är det så här? Man sitter och anklagar sig själv och till slut så får man ju för sig att det kanske beror på mej men om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad det skulle vara för fel på mej jag tycker att jag är en bra människa men visst tvivlar jag ibland det kan jag inte förneka som om man vill hitta en anledning till att det är så här kanske vore lättare?
Det känns som om det är mitt fel att jag får skylla mej själv att det är jag som är orsaken till det är som det är och att jag ställer till det för mej. Jag intalar mej själv att det kommer bli bättre hela tiden och att det kommer ordna sig men man börjar ju undra. Visst jag har många år kvar av livet och det kommer förhoppningsvis att ändra sig till det bättre men jag vet inte för första gången på länge så känns det faktiskt som om det inte kommer att göra det och det är ingen trevlig känsla direkt när man känner så.
Det känns så hopplöst som om att jag försöker och försöker men jag kommer ingenstans folk dömer mej utan att vilja lära känna mej på djupet, det är tråkigt att det ska behöva vara så att man inte får visa vem man egentligen är, att man inte får ut allt man har Inombords för jag tror i alla fall att jag är en bra person men det får andra avgöra.
Jag kan inte vara mer än mej själv fast ibland önskar jag att jag vore någon annan att jag var han som inte hade känslor som bara kunde stänga av och gå vidare.
Men jag brukar tänka att allt har en mening i slutändan men när kommer min mening? När får jag uppleva det där som jag bara får uppleva i mina drömmar? Och får jag någonsin uppleva kärlek igen? Jag vet inte men jag hoppas det. jag hoppas att jag kommer hitta kärleken. Om inte så hoppas jag att jag kan få en bra vän i alla fall en vän som bryr sig om mej och undrar hur jag mår och som man kan hitta på saker med.
Det behövs så lite att det ska kännas ”bättre” som om man hela tiden ligger och guppar på vattenytan och minsta grej kan dra ner mej lite längre medands andra saker som händer drar upp mej och jag känner mej levande.
Jag brukar alltid oftast vara positiv men jag vet inte jag har tappat lite av hoppet känns det som om nu, men så här är det ju oftast på helgerna det vet jag ju men ändå är det jobbigt att genomlida 2 dagar av ensamhet.
Jag vill så mycket men det händer inte så mycket som jag önskade kanske är det mitt problem att jag är för positiv ibland att jag tror att det kommer lösa sig och sen går det inte som jag har tänkt mej kanske är det bättre att se saker som om det ändå kommer att gå åt skogen så blir man positiv om det skulle gå bra… jag vet inte mest svammel nu märker jag…
Det är en tung dag nu tyvärr...
Men jag hoppas att ni har det bra!
Kommentarer
Trackback
